Kent Andersson från Trygg-Hansa, Birgitta Rydell från Sacoförbundet DIK, den moderate riksdagsmannen Gunnar Axén, den socialdemokratiske publicisten Gunnar Axén och Hans Dahlgren, näringspolitisk chef för Vårdföretagarna diskuterar sjukvårdsförsäkringar vid ett Almedalsseminarium. Utanför bilden kom Per Borg från Borgkommissionen och Bo Leinerdal från Vänsterpartiet. Foto: Per Dahl.
Allt medan debatten om tidsgränserna i den offentliga sjukförsäkringen rullar på i det traditionellt politiska Sverige pågår en omvälvning i tysthet. Bäst kan den illustreras av att en av tio medlemmar i fackförbundet DIK, som organiserar sällan välbetalda akademiker i kultursektorn, lägger pengar på en privat sjukvårdsförsäkring genom facket. De vill betala för att komma tillbaka från sjukdom snabbare än vad de misstänker att den offentliga försäkringen kan klara av.
Traditionellt har det varit egna företagare som tecknat den typen av försäkringar, konstaterar Kent Andersson, nordisk chef för Trygg-Hansas sjukvårdsförsäkringar. Men nu märker vi en scenförändring där möjligheten blir aktuell också för vanliga människor.
– Utvecklingen tog fart under regeringen Perssons senare år, sammanfattar han. I dag är det ofta fackföreningarna som förmedlar tilläggstryggheten. Ett exempel är just DIK i Saco, som tillsammans med fem andra förbund förmedlar sitt alternativ.
Det undersökningar han lägger fram visar också hur acceptansen av privata vårdförsäkringar snabbt ökat. Fyra av tio privatpersoner tror inte att den offentliga vården räcker till. Av förmåner via arbetsgivaren är en egen sjukvårdsförsäkring det mest populära alternativet. Tre av fyra är allmänt positivt inställda till enskilda vårdförsäkringar. 66 procent av de tillfrågade sätter den förmånen högst, faktiskt något fler än dem som vill ha längre semester. Fringisen fruktkorgen hamnar långt ned med bara 15 procent supportrar…
Hos dem som vill ha extra sjukvårdsförsäkring är det främsta motivet snabbheten och tillgängligheten i vården. Men en tredjedel nämner också bättre rehabilitering som motiv.
– Skapa inte ett system där vi smyger in de privata vårdalternativen, manade Andersson vid seminariet. Vi måste vara öppna och ärliga. En betraktare är inte så optimistisk. De privata pensionerna växte fram utanför samhällsdebatten – bra för dem, men trist för debattens verklighetsanknytning.
Ska vi nu möta samma sak när det gäller vård och rehabilitering? En socialdemokrati som använder sjukförsäkringen som ett slagträ, och manar fram en enhetsvision som stämmer allt sämre med det svenska folket egentligen vill? Men som har som oavsiktligt (?) resultat att vagga in många i en falsk tro att de inte behöver ta eget ansvar?
Så länge vänsterblocket vägrar att se verkligheten o vitögat, och i stället håller fast vid en falsk bild av sjuka människor som hetsas av krav, kommer också alliansen att behöva hålla sina främsta krafter kvar på den fronten. Allt medan allt fler kommer att betala med egna pengar för att inte fastna utanför arbetslivet.
Om något producerar den skevheten utanförskap.
