Det ställer också andra krav på kunskaper och efter många år av tillfälliga lösningar utreder nu Regionförbundet i Kalmar län vilka behov skärgården har idag och i framtiden.

–  Kommunikationerna är livsviktiga och betyder allt för skärgården, både de fysiska som förflyttning av människor och gods och kommunikationer i form av bredbands- och telekommunikationer, säger Jerry Engström som är ordförande för Smålandskustens skärgårdsförening.

- Det handlar om hönan och ägget – utan kommunikationer kan folk inte bosätta sig här och utan boende kan vi inte ha några kommunikationer. Och då kan inte skärgården utvecklas och fortsätta vara levande,förklarar Jerry.

Smålandskustens skärgård sträcker sig från östgötagränsen i norr till Oskarshamn i söder, där gör den ett uppehåll för att återigen ta vid ett litet stycke i Mönsterås kommun. I området bor idag bara omkring 250 personer året runt, varav de allra flesta inom Västerviks kommun. Sommartid mångdubblas antalet människor med fritidsboende på öarna och inte minst alla tillfälliga besökare, som nyttjar skärgården för båt- och friluftsliv.

–  Skärgården har en stor utvecklingspotential men för att det ska vara möjligt att nyttja den krävs en levande skärgård med en bofast befolkning, säger Jerry.

Tunga transporter
Samhället stödjer idag vissa kommunikationer i skärgården, bland annat tunga transporter, post- och skolgång, sjukresor och kompletteringstrafik eller närtrafik som den kallas i en del kommuner. Förhållandena ser helt olika ut i olika delar av skärgården och kommunikationerna är därför en komplex fråga, som enligt många skärgårdsbor ofta fallit mellan stolarna.

– Det finns en stor osäkerhet med det ”system” som finns idag. Allt ändrar sig från år till år och man kan inte heller vara säker på att det kommer att kunna fungera så här på lång sikt, säger Jerry.

Ett exempel är de tunga transporterna av exempelvis gods, fordon och djur, vilka till största delen sköts med större pråmar. Tidigare fick alla fast boende i skärgården 2/3 av kostnaden i stöd för att nyttja transporterna. Men efter ändringar i systemet kan idag endast företag i skärgården få subventionerade transporter och då endast med femtio procent. Följden har blivit att pråmföretagen fått färre resor och därmed svårt att underhålla sina fartyg, vilket gör det osäkert om de kan fortsätta driva sina verksamheter överhuvudtaget. I dagsläget är en av de två pråmarna till salu och verksamheten håller på att avvecklas.

– De tunga transporterna är grunden till utvecklingen, de är skärgårdens väg och utan fartygen är det svårt att vidmakthålla det som finns idag. Kommunen har exempelvis skyldighet att tömma avlopp och vill vi hålla naturen öppen med djur så måste de kunna forslas mellan öarna och fastlandet. Även för att driva skogsbruk och bygga hus, bodar och turismanläggningar är transporterna viktiga, säger Jerry.

Stor osäkerhet
Ett annat exempel är skärgårdstrafiken med reguljära turer, som sommartid transporterar ut tiotusentals besökare till skärgården. I Västervik stöddes trafiken tidigare av kommunen, vilket innebar att man hade ett visst inflytande över den. Men efter fem år ansåg man att trafiken vuxit så pass mycket att den kunde stå på egna ben. Resultatet blev att man lämnade beslutsrätten över kommunikationerna till de rederier som driver trafiken, utan möjlighet för vare sig kommunen eller företagarna på öarna att påverka frågor som turtäthet eller kvalitet.

– Osäkerheten är nu stor om hur trafiken kommer att utvecklas i framtiden. Vem kommer att köra vart och när? Detta är ett stort orosmoment för oss skärgårdsföretagare som arbetar inom besöksnäringen och är beroende av att våra besökare kan komma till oss. Törs vi investera och utveckla våra företag på dessa osäkra grunder? säger Jan Hartman, som är projektledare för besöksverksamheten på Rågö i norra Tjust skärgård.

– Likaväl som de tunga transporterna i skärgården åtnjuter offentligt stöd, menar vi att skärgårdstrafiken måste göra det. Den bör också vara en del av den kommunala infrastrukturen.

Trafiken är också mycket sårbar i sig. Nyligen sjönk den största av passagerarbåtarna, M/S Freden, vid kajen i Västervik, troligen på grund av en söderfrusen ventil och det är osäkert om hon kommer att kunna gå i trafik i sommar. Följden blir då att tredje part drabbas, det vill säga besöksnäringsföretagen på öarna som är helt beroende av sommartrafiken.

Utredning hoppas ge nya lösningar
På vilket sätt man löst kommunikationsfrågorna i skärgården, ser olika ut i olika delar av landet. I Stockholm, Göteborg och Blekinge är exempelvis alla persontransporter en del av länstrafiken. I vissa län använder vägverket gula färjor för att förlänga den allmänna vägen ut i skärgården och i andra län finns än mindre offentligt stöd för kommunikationer än i Småland.

Genom att göra en grundläggande utredning och även titta på hur man löst frågan i andra delar av Sverige hoppas nu Regionförbundet, tillsammans med Länsstyrelsen, Västerviks och Oskarshamns kommuner och Smålandskustens skärgårdsförening, komma fram till nya, innovativa lösningar på kommunikationsproblematiken. En utredare håller på att anställas och tanken är att han ska påbörja sitt uppdrag så snart som möjligt, för att kunna presentera det senast i slutet på maj.

– Det är en utredning som ska se över hur de tunga transporterna och även persontrafiken fungerar, vilka problem som finns och hur vi kan få ett transportsystem som fungerar långsiktigt, säger Jan Tordqvist som är ansvarig för frågan på Regionförbundet.

Pengarna kommer från Landsbygdsprogrammet och utredningen görs i nära samarbete mellan de olika parterna.

– Det nya med den här arbetsmetoden är att myndigheterna involverar berörda parter och även lyssnar på skärgårdsborna. På det sättet blir det inte bara en skrivbordprodukt, säger Jerry Engström.

– Det viktigaste är inte att det blir en fin utredning utan att det kommer in nya tankar och idéer om hur det samhälliga stödet ska utformas,påpekar Jan Tordqvist.

I och med utredningen hoppas man kunna lösa problemen ”en gång för alla” men också bygga relationer mellan de olika parter, för att de även i framtiden ska kunna hitta nya lösningar på gemensamma problem.

– Utvecklingen av skärgården måste ske i en positiv anda. Vi kan inte bara komma och säga till kommunen att ”det här ska ni fixa”. Det är bättre att se affärsmöjligheterna och tillsammans hitta system som fungerar, säger Jerry.